Dominik är doktorand i svenska vid Jagiellonian University i Krakow, Polens största och äldsta, grundat redan 1346. Han är litteraturvetare i grunden och skrev sin magisteruppsats om kroppen och kroppslighet i modern feministisk litteratur. Det doktorandprojekt han precis påbörjat berör hur det homosexuella begäret kamoufleras i den tidiga moderna litteraturen, fokus blir antingen Viktor Rydberg eller Hjalmar Bergman. Jag fråga lite om vad det är han gör när han inte är på universitetet.
- Jag är intresserad sexualpolitik, jag ser inte bara uppsatsen som teoretisk, utan även politisk. Och i svensk forskning saknas kopplingar mellan litteraturen och manlig homosexualitet, för att den feministiska och queerteoretiska forskningen, med rätta, tagit så mycket plats. Och de här författarna, de var verksamma när det var förbjudet med homosexualitet, jag vill lyfta fram de i ljuset.- Jag är också medlem i olika feministiska nätverk, fram för allt i Womens Space Foundation där jag är involverad i ett projekt som rör kvinnohistoria. Vi försöker lyfta fram glömda kvinnor som varit politiskt aktiva i Krakow. För att kunna söka EU-finansiering samarbetar vi med DEA i Stockholm som har som mål att grunda ett statligt kvinnomuseum.
Anledningen till att vi tillslut fick till ett möte på Anna Grodzkas kontor var att Dominik lyfte luren till Olga som vi träffade där. Hon har varit verksamhetschef i ett år, men han själv var med och drev kampanjen inför valet. Givetvis är jag nyfiken på att höra lite om arbetet.
- Det var en slum att jag började jobba med Anna, hon kommer egentligen från Warszawa och partiet trodde nog inte att hon skulle vinna, ingen kände till henne. Många som röstade på henne röstade på partiet, och visste inte, utan blev besvikna när hon vann. Jag lärde känna henne på en workshop långt tidigare. När hon fick veta att hon skulle representera Krakow ringde hon alla hon kände.
- Inför valet deltog hon egentligen inte i några offentliga stora debatter, andra politiker ville inte ställa upp tillsammans med henne och hon blev diskriminerad av radio och tv. Hon kunde bara debattera på gay-klubbar. Det var mycket tråkigt, men så vann hon, en stor överraskning! Nu har vi dragit igång seminarier om sexualpolitik för att folk ska börja prata.
Jag frågar vidare om hur det är att vara politiskt och ideellt aktiv i Krakow och får till svar att det är en liten stad, att organisationerna är små, inte som i Stockholm. En jämförelse Dominik har på fötterna att göra efter ett halvårs praktik hos RFSL.
- Det är ett par personer som gör saker och problemet är att det inte finns så mycket att göra. Eftersom att det finns så lite pengar är det ganska små projekt vi arbetar i, och då är det svårt att involvera många personer.
- Det finns ingen queerrörelse här, utan en gay-rörelse, och det är feminismen som är starkast bland vänsterrörelserna. Men det kanske är en generationsfråga, mina tjejkompisar som är feminister är också mycket queera! EFKA är en konservativ feministisk organisation, som inte vill välkomna ”andra”, Womens Space Foundation är en utbrytarorganisation från EFKA, men det är bra, nu har vi två olika organisationer.
- Så vad är drömmen? frågar jag ungefär samtidigt som vi båda tittar på klockan, lite stressade över att hinna iväg på en sen lunch med polska Culture for Tolerance och franska Pink Flamingos.
- För mig är queertanken mycket viktig. Det är svårt att förklara, men homonormen är mycket stark här, som ett svar på heteronormen. Den säger hur lesbiska och bögar ser ut, hur deras liv ser ut och hur deras sexualitet definieras. Jag vill få slippa båda två, båda ramarna. Och jag vill få rasera familjen, den är konservativt definierad här med en man som bestämmer.
- Och tvåsamhetsnormen är mycket stark, det finns ingen polyrörelse här alls. Eller, för en månad sedan kom en hemsida som handlar om polypersoner i Polen, den är helt ny. Och kärleken, den är mycket romantiserad, det finns så många definitioner av hur våra intima relationer och känslor ska se ut. Å ena sidan är jag politiskt engagerad, men det är också viktigt med universitetet och teorin.
På vägen till lunchen ser vi en demonstration som monteras ner, flaggor plockas isär och ett par sista intervjuer görs, vi är på det största torget i Krakows turisttättaste kvarter och Dominik närmar sig för att höra vad de säger. Det är ungdomar med koppling till kyrkan som demonstrerat mot abort, vi har hört deras skrik under vårt samtal. Dominik berättar om en queerkampanj som precis synts runt om i stan som anspelade på ett vanligt slagord som Pridefirare får höra. Motdemonstranter skriker ofta ”Har ni inte ont i rumpan?”, nu svarade man med att över hela staden måla ”Har ni inte ont i knäna?”, syftandes på kyrkan. ”Det var politiskt aggressivt och lite vulgärt, det gillade jag mycket” säger han med ett leende och vi lämnar torget för vår lunch.
Sandra Ehne, som stannade ett dygn längre än övriga och fick chans till en extra pratstund i lugn och ro med Dominik, såväl som möjlighet att umgås med konstnärer och aktivister i ytterligare ett sexualpolitiskt utbytesprojekt som startade i slutet av veckan, mer om det senare.
.jpg)
